Ossung Birgitta

Title:SAGAN OM BOKMALEN
Subject:FICTION Scarica il testo


© Birgitta Ossung
Sagan om bokmalen

************************

- Du är allt en riktig bokmal du, sa mamma till sin flicka Karin, som satt i soffan och läste.
- Bokmal? det är väl ett djur, sa Karin.
- Ja, det är ett litet, litet kryp, som tycker om att tugga i sig gamla böcker, sa mamma, men man brukar säga så om dem som läser väldigt mycket också.
- Jaså, sa Karin och läste vidare.
Och ett tu tre, när Karin just vänt blad i boken, så satt där en mal och tittade på henne.
Flickan tänkte borsta bort krypet och höjde handen, men då ropade malen:
- Stopp, om du låter mig bo kvar här i boken så ska du få tre önskningar uppfyllda.
Karin funderade lite och så sa hon:
- Går det inte med fyra önskningar?
- Jovars, sa malen.
- Okej då, sa Karin, men då måste du skaffa fram ett hus till mamma och pappa, en katt till mig, en häst till min syster och en bok till min bror.
- Ska försöka, sa malen.
Och så försvann den in i en stor tjock bok, som låg på bordet. Snart träffade den på en bild av en husfluga.
- Hus-fluga, sa malen, det låter dumt. Du kan väl inte vara både hus och fluga, heller.
- Jaså, ja i så fall så är jag väl bara ett hus då, sa flugan, som gärna ville skoja lite med malen.
- Bra, sa malen, följ med mig.
Malen letade vidare och träffade på en bild av en kattuggla.
- Katt-uggla, sa malen. Det låter dumt. Du kan väl inte vara både katt och uggla, heller.
- Jaså, ja i så fall så är jag väl bara en katt då, sa ugglan, som också ville skoja lite med malen.
- Bra, sa malen, följ med mig.
- Malen letade vidare och träffade på en bild av en hästmyra.
- Häst-myra, sa malen, det låter dumt. Du kan väl inte vara både häst och myra heller.
- Jaså, ja i så fall så är jag väl bara en häst då, sa myran som var lika skojfrisk som de andra.
- Bra, följ med mig, sa malen.
Nu skulle ju malen ha med en bok också, men det glömde den bort, och så gav sig hela sällskapet iväg till Karin, som satt kvar i soffan och läste.
- Jaså, där är du igen, sa Karin.
- Ja, här är jag. Och jag har med mig det du ville ha.
Karin såg fundersam ut.
- Var är huset? sa hon.
- Det är jag det, sa flugan.
- Och hur många bord och stolar och sängar och skåp får det rum i dig då, frågade Karin.
Flugan såg ut som om hon fick ont i magen vid blotta tanken på att stoppa i sig alla de där möblerna, men så vände sig Karin till ugglan.
- Och vad är du för en då? sa hon.
- Jag är en katt, sa ugglan.
- Då vill jag höra dig jama, sa Karin.
- Uhu, uhu, sa ugglan.
Flickan rynkade pannan.
- Det lät inte bra alls, sa hon. Och du då? fortsatte hon vänd till myran.
- Ja, jag är en häst jag, sa myran.
Nu började Karin skratta. Och i samma ögonblick kom bokmalen ihåg att han skulle haft med sig en bok också.
- Oj, jag glömde boken, sa han. Jag ska genast leta reda på en.
- Det behövs inte, sa Karin. Du är en bok-mal, inte sant.
- Ja, det är jag ,sa malen.
- Det låter dumt, sa Karin. Du kan väl inte vara både bok och mal heller. Du är antagligen en bok.
Malen såg paff ut.
- Men sitter du och sover med näsan i boken? skrattade mamma. Här kommer jag med saft och bullar. Lägg ifrån dig boken nu.
- O, mamma, du kan inte tro vilken konstig dröm jag hade, sa Karin.

...

  • Libri.it

  • Libri.it